Okej. Andas uuuuuuuut.

Okej, jag har lugnat mig nu. Jag tycker jag hade rätt att reagera så hårt som jag gjorde, att jag sedan lider av gamla minnen som vaknat till liv igen gjorde inte min reaktion bättre.
Men jag ber inte om ursäkt, för jag står fast vid att vissa saker helt enkelt inte är okej längre.
Fast jag är för feg för att berätta om dem.
 
Tack till Esme och Maria Mountaindaughter som stått ut med mina arga sms om hur less jag är. Lite skönt att kunna ventilera på den fronten, iallafall.
 
Det ordnar sig. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn: (Anonyma kommentarer undanbedes)
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0