Bloggutmaning - dag 4. Min historia med Star stable.

Detta är ett inlägg jag sett fram emot att få skriva.
 
Jag kan ärligt säga att jag är en av de som spelat SSO absolut längst bland oss vanliga dödliga. Jag var t ex test rider och en av de första att sätta min pixliga fot i spelet.
 
Min första kontakt med SSO som spel förutom de gamla hemsidorna som dök upp var när jag blev erbjuden en testryttarroll. Jag tror det var så att man skrev upp sig på hemsidan, i mejlet ser det nästan ut som att de sökt upp mig men så var det ju garanterat inte.
 
Som tack för hjälpen fick vi antingen en veckas eller en månads SR, jag minns inte exakt.
 
Jag fick rota igenom min gamla mejl, och jösses vad glad jag blev när jag såg att mejlet fanns kvar!
 
 
 
Det var alltså så det började. 
Ett tag senare släpptes spelet och min första karaktär, Gwendolyn, skapades. Denna slopades dock kort därpå för att jag ångrade utseendet på min starthäst. På den tiden kunde man förstås inte köpa nya hästar så jag kunde inte bara springa iväg och köpa en jag gillade bättre. Ni vet säkert själva vilken beslutsångest man kan få när man ska designa sin karaktär och häst för första gången!
 
Det fanns inte heller något riktigt SSOcommunity på den tiden, däremot hade forumet jag hängde på, och som hade haft någon form av SSO-vaka från den dagen en liten hemsida meddelade att SSO skulle bli verklighet. Denna försvann efter ett tag men dök upp igen.
 
Genevieve föds.
 

Det fanns ingen riktig baktanke när jag valde namnet Genevieve egentligen, jag var förtjust i Gwendolyn men ville inte ta samma namn, och Genevieve kändes som att det ändå var ganska likt. Jag är nöjd med namnet, fastän många verkar ha svårt att stava det. Tack och lov är det lätt att förkorta till bara Gen.
 
Jag skulle kunna ägna massa tid åt "hur SSO var i början" men jag känner att jag glidit lite från Topic.
 
 
Jag var med i Polluxklubben från det att jag var tio år och gick alltså med inte långt innan Starshine Legacy släpptes, jag lyckades nästan spela mig igenom alla spel (jag fastnade på sista nivån i SSL4) men jag tyckte om dem. Jag och min kompis brukade leka häst och jag var först avundsjuk för att hon "paxade" Starshine. Då hade inte de SSL2 kommit ut än, så jag fick hitta på en helt egen häst istället för att leka att jag hade Meteor. 
 
Senare kom Star stable, och jag älskade dem genast. Höstryttaren kommer alltid vara ett av mina favoritspel, jag älskar hur stort spelet är - men dessvärre har det skadats lite av SSO. Man blir bortskämd av den fina grafiken och ibland är det frusterande att hästen har så otroligt dålig uthållighet att man bara kan galoppera korta sträckor.
Ändå tittar jag ibland tillbaka på Star Stable och saknar faktumet att allt kändes så himla stort, just för att man inte kunde hålla full galopp kors och tvärs över hela kartan. En del av mig förespråkar fortfarande att man bara ska kunna ha snabb galopp, och sedan full galopp beroende på uthållighet (med undantag för lopp) men om det faktiskt skulle fungera i praktiken vet jag verkligen inte. 
 
 
Mycket har hänt, iallafall, från det att jag öppnade Polluxpaketet och installerade SSL, till att jag satt och spelade Hösrtyttaren och lyssnade näst intill konstant på Mando Diao (medan de fortfarande var bra.) medan jag passade mig för den urläskiga väderkvarnen nattetid till att jag testade SSO och skapade Genevieve.
 
Det har varit en underbar resa, och fastän jag ibland känner att SSO inte riktigt är "mitt" spel så tror jag att det är faktumet att jag har en så himla lång och nära historia till SSO som hindrar mig från att sluta spela.
Det känns som att eftersom jag var med från början, så ska jag bannemig vara med till slutet! 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn: (Anonyma kommentarer undanbedes)
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0